Förväntningar och verklighet – bibliotek och sociala medier i samspel

Konferensen Makt, sociala medier och kommunikation inleddes med en föreläsning av Maria Kronqvist-Berg, ”Förväntningar och verklighet – bibliotek och sociala medier i samspel”. Maria Kronqvist-Berg doktorerade vid Åbo akademi 2014 med avhandlingen Social media and public libraries.  Maria Kronqvist-Bergs forskningsprojekt inleddes 2008 och handlar om bibliotekens informationsaktiviteter på sociala medier, och speglar skillnader mellan biblioteksanvändares och bibliotekspersonal förväntningar och upplevelser av dessa.

Maria Kronqvist-Bergs presentation tog sin utgångspunkt i begreppet bibliotek 2.0 och de tidiga åren efter de sociala mediernas intåg. Bibliotekspersonalens förväntningar på bibliotekens närvaro i sociala medier var höga. Sociala medier skulle leda till marknadsföring, kommunikation, interaktion och utveckling, skapa intresse och efterfrågan, nya kunder, osv.

Maria menade att diskursen som fördes i medier och bloggar  ställde höga krav även  på biblioteken i och med anpassningen till sociala medier. Bibliotekarie 2.0 skulle vara social kompetent, tekniskt kompetent, kreativ, kommunikativ, vara journalist, osv… En bibliotekarie kan inte ha alla dessa kompetenser utan det handlar om att bygga upp team med kompletterade kunskaper, enligt Maria.

I sin forskning undersökte Maria även kundernas/användarnas förväntningar under samma tidsperiod. De efterfrågade ofta traditionella tjänster, service ansikte mot ansikte, att få information. För användarna var det inte lika viktigt att få bilder på och presentationer av bibliotekarier, vilket kanske går lite tvärtemot vad bibliotekspersonal ofta tror är viktigt.

Maria visade exempel på hur biblioteken försöker skapa interaktion med användarna i sociala medier, genom att ställa frågor, ge information om nya böcker, länka till bra digitala resurser. Bibliotekens informationsaktiviteter på Facebook leder ibland till kommunikation, men ofta är det bibliotekspersonal som syns i kommentarsfältet. Svårigheten att nå ut till nya användare består, en erfarenhet som många bibliotekarier antagligen delar. Maria betonade även att biblioteken är bra på att dela länkar och information, men kanske kan göra ett mer specifikt urval, tipsa om annorlunda källor och vinkla på annat sätt. Användarna hittar till de stora källorna ändå.
Undersökningen visade även att det är rätt sällsynt för kunderna att använda bibliotekets Facebooksida för att få svar på frågor, men biblioteken svarar snabbt när detta sker.

Föreläsningen väckte även frågor kring vad som är bibliotekens uppgift i sociala medier; Att underhålla? Att informera? Att lyfta fram det biblioteken är bra på?  Om bibliotekens främsta uppgift i sociala medier är att informera, finns det många olika sätt att göra detta på. Att samtidigt försöka underhålla är ett sätt som kan funka bra, trodde Maria.

Föreläsningen med Maria Kronqvist-Berg filmades så nu kan du ta del av den här nedan. Fler filmer från konferensen kommer läggas ut här på bloggen framöver, håll utkik.


//Hanna Johansson, Regionbibliotek Stockholm

Konferensen makt, sociala medier och kommunikation

Tisdagen den 31 mars, 2015 genomfördes den fjärde konferensen om sociala medier i Biblioteksrådets regi.

Vi hade valt temana makt och inkludering för konferensen och dagen bestod av föreläsningar och gruppdialoger. Den röda tråden genom konferensen var HUR:

– Hur bibliotek använder sociala medier.

– Hur könsmaktsordning och genus skapas genom ungdomars bildberättande och selfies.

– Hur bibliotek kan kommunicera så att alla känner sig inkluderande.

– Hur olika bibliotek arbetar och tänker kring sociala medier.

Under konferensen var det många som twittrade. Maria Ohlsson har sammanställt twitterflödena.

Maria Kronkvist-BergsMaria Niemis och Kajsa Hartigs presentationer.

Tack till alla ni som deltog på olika sätt i konferensen!

???????????????????????????????    ??????????????????????????????? ???????????????????????????????     ??????????????????????????????????????????????????????????????      ???????????????????????????????

IMG_7147    ???????????????????????????????   ???????????????????????????????   ???????????????????????????????      ???????????????????????????????     ???????????????????????????????

Foton: C. Bengtsson

”Stoneface & Duckface” – Om selfies i en historik kontext och ur ett genusperspektiv på Internetdagarna 2014.

Vad är en selfie? Är den som fenomen något nytt och uppkommen endast ur de sociala mediernas intåg, eller har de existerat som uttryck långt tidigare? Vad säger selfien om dagens idé om genus och vad representerar den mer än ett synligt porträtt?  Detta var några av frågeställningarna inom temat ”Stoneface & Duckface” vid Internetdagarna i Stockholm i november 2014.

”Stoneface” och ”Duckface” är de ord som unga killar och tjejer själva ibland använder när de beskriver de olika könens kroppspråk i en selfie. Ett ”duckface” med putande läppar fotat från ovan skulle vara den typiskt kvinnliga posen för en selfie, medan ett ”stoneface” är en ihopbiten man med lika mycket uttryck som just ett stenansikte.

Michael Forsman från Södertörns högskola och delaktig i Statens medieråds rapport med just titeln ”Stoneface & Duckface”, diskuterade hur unga tonåringar pratar om selfies ur ett genusperspektiv. Enligt rapporten finns det tydliga skillnader i hur killar och tjejer tänker kring detta. De intervjuade killarna menade att selfies helst ska undvikas och att det är onödigt att byta profilbild i sociala medier. Vidare ska en kille se cool ut, inte ha inställsamma miner, inte göra duckface, men gärna ta en bild framför spegeln med bar överkropp. En kille ska, berättade Forsman, se naturlig ut och inte verka bry sig. En tjej ska däremot se söt och glad ut, vara medveten om kameran, använda bildfilter och göra duckface om det görs på ”rätt sätt”. Vidare kan tjejer gärna titta under lugg och höja ögonbrynen.

Selfies är, påtalade Forsman, en kulturindikator kring genus och könsroller och hur dessa manifesteras just nu. Samtidigt är kameralinsen en spegel i ungas pågående identitetsprocesser och därför något tillfälligt och inte som det klassiska porträttet – bestående. Det är viktigt att kunna ändra bilden av sig själv i en föränderlig värld, och för det syftet är nya selfies alltid möjliga.

Margareta Gynning, konstvetare vid Nationalmuseum, gjorde en historisk exposé kring självporträttet. Hon menade att selfies inte är ett nytt fenomen, utan kan placeras i en västerländsk bildtradition av klassicism med extrema konventioner kring hur kvinnor och män porträtteras. Dagens selfies, menade Gynning, är en modern variant av självporträttet och har möjliggjorts genom mobilkamerans genomslag. På samma sätt fick självporträttet ett genombrott på 1800-talet i samband med spegelns industriella tillgänglighet; att måla av sig själv blev betydligt enklare. Rembrandt målade t ex över 50 självporträtt vilka han spred över Europa i marknadsföringssyfte. Marknadsföring handlar om pengar och selfies är en del av detta, vilket tydligt kan ses då man tittar på kända social media-personligheter.

Gynning talade också om den traditionellt manliga blicken genom konsthistorien. Konstnärer har genom konsthistorien varit män som porträtterat kvinnor, och detta skulle än i dag påverka hur kvinnor framställs och framställer sig själva. Att en ung tjej t ex gör ett ”duckface” i en selfie kan ses som ett arv av den västerländska konsthistorien, menade Gynning – en kvinnlig internalisering av den manliga blicken.

Genusfotografen Thomas Gunnarsson, som använder normkritisk bildanalys, kritiserade själva problematiseringen av kvinnors selfies. Föredraget hade titeln ”Selfies, feminismen och mannens frigörelse”. Gunnarsson visade hur unga kvinnors foton av sig själva och delandet av dessa i sociala medier tvärtom kan vara ett feministiskt uttryck. En sådan selfie kan presenteras på ett sätt som går emot hur kvinnor porträtterats ur den traditionellt manliga blicken. En tjej kan t ex välja att ta en bild på sig själv och presentera sig med en grov grimas eller på annat sätt i kontrast till normen om hur en ung tjej ska visa upp sig. I sociala medier tar unga tjejer plats och är inte bara objekt, påtalade Gunnarsson. Men Gunnarsson frågade sig också vad som skulle hända om även killar vågade släppa masken (stenasiktet) i sociala medier.

Sammantaget var det en mycket intressant dag med inspirerande föreläsare och många tankeväckande perspektiv på sociala medier och ungas bilder av sig själva.

Michael Forsman kommer att föreläsa kring ”Stoneface & Duckface vid Regionbiblioteks Stockholms konferens om sociala medier den 31/3.

Staffan Rundberg, Biblioteket Handelshögskolan i Stockholm

Lotta Åberg Brorsson, Riksdagsbiblioteket
13149_852931484725721_2336167942350218713_n

 

”Vi vill alla vara symmetriska” , menade Margareta Gynning och visade ett klassicistiskt porträtt med vidare paralleller till dagens selfies.

Foto: Staffan Rundberg

 

Internet för alla

För många år sedan kom min sambo hem från en kurs han gick på hos arbetsförmedlingen och sa: jag har provat något idag som jag tror du skulle gilla. Det kallas för Internet.
Och hur rätt hade han inte. Internet har blivit en betydande del av vardagen, både på jobb och under fritiden. Där kan jag hitta allt från bakrecept till akademiska uppsatser. Det mesta går att få fram numera genom några tryck på tangentbordet.
Numera måste man nästan ha tillgång till en dator och uppkoppling för att vara delaktig i samhället. Det mesta av samhällsservicen finns att tillgå via nätet och de flesta ärenden går att göra hemma vid datorn. Utan Internet blir det mer komplicerat att sköta sina ärenden. Därför är det viktigt att så många som möjligt lär sig den nya tekniken och blir digitala. Digidelkampanjen har varit mycket framgångsrik i detta arbete och mer finns att göra.

Under senare år har de sociala medierna tillkommit. Enkla sätt att hålla kontakt med vänner, men är nu även en möjlighet att följa med i vad som händer i samhället och inom det område man jobbar med. Tonen på Twitter har tyvärr blivit tuffare och hårdare allt eftersom. Numera är det många journalister och politiker som vill få ut sina åsikter där, vilket ibland leder till skarp ordväxling.
Det är en tråkig utveckling och jag vet flera som fanns på Twitter förut men som har övergått bara till att vara på Facebook då de tycker att tonen är en annan där. Men allt beror på vilka man följer. Sitt flöde skapar man ju själv.

Under våren var jag inbjuden till Stockholm Internet Forum, en konferens för att främja frihet och öppenhet på nätet. Internets möjlighet till att ge u-länder ekonomisk och social utveckling var också en viktig del av konferensen. Jag tyckte det var väldigt intressant att höra hur Internet styrs och regleras runtom i världen. Flera länder har regimer som kraftigt vill styra upp informationsflödet.
Begreppet öppenhet kan tolkas väldigt olika beroende på var i världen man bor.
Efter Snowdens avslöjanden har det varit en livlig debatt om hur mycket staten ska kunna se av vad gemene man ägnar sig åt på nätet. Ett öppet Internet gör att alla kan delta på lika villkor. Det har tekniska, ekonomiska, sociala och politiska fördelar. Men det kan hämmas allvarligt av överdriven reglering och styrning från myndigheter eller privata organisationer. Alla ska kunna ha tilltro till och lita på Internets grundläggande tjänster.

I utvecklingsländer är det viktigt med billiga mobiler och att få tillgång till nätet utan allt för stor kostnad. Många människor har inte råd med internet trots att det finns utbyggda nät. Det är viktigt för en god skolgång med tillgång till information och sedan att få möjlighet till högre utbildning, även för de från fattiga områden. Förhoppningen är att så småningom ska priset för internetuppkoppling ligga 5% under den genomsnittliga månadsinkomsten i varje land.
Genom organisationer som tex Alliance For Affordable Internet arbetas det hårt inom det här området. Men det kommer förstås att ta sin tid.
Internet och de sociala medierna är under en ständig utveckling. Hur det kommer att se ut i framtiden går bara att gissa. Men jag kommer med intresse att följa detta och engagerar mig gärna i det.

Helén Palm, bibliotekarie i Sollefteå

Ögonblicksbilder från bibliotek

Här kommer ett inlägg om det mångfacetterade verksamheterna som ständigt pågår på bibliotek och som via sociala medier kan lyftas fram. För att läsa texterna på bilderna kan ni dubbelklicka på kortet. 

Adams Welins uppsats ”Programverksamhet – Ett uttryck för folkbibliotekets identitet” tar upp många olika intressanta och viktiga aspekter kring bibliotekens programverksamheter.  Det finns mycket att säga om Welins reflektioner och slutsatser men jag fastnar för ett litet stycke  på sidan 5 , Welin skriver:

”Författarna (Hvenegaard, Rasmussen och Jochumsen ) föreslår att folkbiblioteket, i jakten på en institutionell identitet, borde bejaka sin diffusa, alldagliga framtoning: ”this lack of distinction, including the library’s image of ordinariness, is exactly what constitutes it as an institution used by so many” (Hvenegaard Rasmussen & Jochumsen 2003, s. 92). Vidare menar de att folkbiblioteket borde bejaka den mångfald som kännetecknar samtiden. Om ambitionen är att spegla det senmoderna samhället är det omöjligt och icke önskvärt att utforma en enhetlig institutionell identitet.” 

”Bibliotek borde bejaka sin diffusa, alldagliga framtoning och det är omöjligt och icke önskvärt att utforma en enhetlig institutionell identitet.”

Jag tänker att det ligger mycket i det som Welin skriver och att sociala medier ger möjligheter att berätta och skildra de mångfacetterade verksamheterna och aktiviteterna som pågår såväl internt som externt på bibliotek. Jag har samlat på mig några exempel från olika bibliotekstyper.

Det första exemplet kommer från den Uppsökande verksamheten på Sundsvalls bibliotek som via facebook ger olika tips och berättar om sina verksamheter till exempel minneslådor och bokprat. öbb14

Lidingö stadsbibliotek har en utmärkt Talboksavdelning som förra veckan uppmärksammades på facebook.

öbb11

Vagnar och hyllor är viktiga för alla bibliotekstyper och ibland behöver dem repareras, vilket Riksdagsbiblioteket  skrev om på facebook.

öbb7

Och när alla studenter börjar på höstterminen så märks det i biblioteken, Linköpings universitetsbibliotek har till exempel haft många biblioteksvisningar  enligt Annelie Friberg.

öbb2

Att besöka förskolor och öppna förskolor kan vara en del av barnbibliotekariens arbete. Kerstin från Biblioteket i Ekerö berättade på facebook från ett besök.

45

Naturligtvis puffar många bibliotek för nya böcker, boktips, programverksamheter och utställningar. Kanske kunde man länka ännu mer till bibliotekets katalog/webbsida än vad som görs? Jag inspireras dock av Upplands-bro gymnasiebiblioteks tweet om deras fina och angelägna utställning.

öbb15

Alla dessa små berättelser och ögonblicksbilder från olika bibliotek, ger sammantaget en mångfacetterad bild av bibliotekens verksamheter. Och det är klart att om man får ministerbesök, öppnar nytt bibliotek eller firar att man blivit årets lättlästa bibliotek ska detta uppmärksammas men glöm inte bort det lilla som händer i bibblan :)!

P.S Grattis Halmstad bibliotek, årets lättlästa bibliotek 

öbb3

//Cecilia Bengtsson, Regionbibliotek Stockholm

Digital demokrati och digitalt lärande. Några nedslag från årets Almedalsvecka

Jag hade möjligheten att delta ett par dagar under årets Almedalsvecka. Förutom seminarier om civilsamhället, kultur och jämställdhet deltog jag på ett par seminarium kring sociala medier, digital delaktighet och digitalisering. Utbudet under Almedalen är dock enormt och därför är det extra tacksamt att man kan titta på seminarier i efterhand. Här kommer några nedslag:

Ett seminarium som inte filmades var ”Från I Have A Dream till #ihaveadream: Ny teknik i demokratins tjänst” Panelen bestod av Emma Rung, kampanjledare, Miljöpartiet, Charlotta Friborg, Tidningschef, Östgöta Correspondenten, Måns Adler, Founder, Bambuser, Marcin de Kaminski, ämnesföreträdare yttrandefrihet och ICT, SIDA och Anna-Maria Böök, tf Kommunikationsdirektör, Rikspolisstyrelsen. Tillsammans gav de olika perspektiv på sociala medier och ny teknik. De lyfte också perspektiv kring digital demokrati och ansvar, lokalt och globalt. Jag tar med mig flera saker från seminariet bland annat var det intressant att höra hur Polisen arbetar med sociala medier för att få ökad medborgardialog, få in tips och sprida information via olika kanaler. Polisens syfte och mål går att applicera även på bibliotek. Jag tänker också på bibliotekens viktiga arbeten med digital delaktighet.

IMG_3262 Panelen ”Från I Have A Dream till #ihaveadream: Ny teknik i demokratins tjänst”

Ett annat forum kring digitalisering var HejDigitalt som varje morgon hade ett program med olika inbjudna gäster kring digitalisering, innovation och entreprenörskap. Ovanstående länk är till onsdagens föreläsare, Bazookas digitala strateg Hanna Kastås om hur man kan bli en digital stjärna med konkreta tips och tankar kring hur man kan jobba med sina digitala kanaler. Länsbibliotek Jönköping lyssnade på andra föreläsare på HejDigitalt och har skrivit reflektioner om det på sin blogg.

Joakim Jardenberg med flera hade under Almedalsveckan en daglig talkshow, live på internet – Helsingborg flyttar in. På sin webbsida skriver det ”Fokus är samtalen om staden som plattform för samhällsutveckling med hjälp av internet/digitaliseringen.” Många intressanta gäster deltog i talkshowerna bland annat Johanna Frelin, vd på HyperIsland. Hon pratade om glädjen i att dela med sig och hur man skapar en lärande organisation och vikten av att inte bara lära utan att också lära av. Här kan ni titta på programmet:

IMG_3060

Joakim Jardenberg i samtal med Johanna Frelin, VD på Hyperisland.

Intressant att spana in är även Teachmeet Almedalen. där lärare och skolpersonal delar med sig av goda och konkreta exempel kring  till exempel hur man arbetat med Ipads, makerspace och källkritik i undervisningen. Lyssna till exempel på Carl Heath som pratar om ett projekt där elever fick konstruera digitala musikinstrument och sedan arrangera en konsert. Han pratar cirka 25 minuter in i sändningen. Ett extra plus var att teachmeet höll till i otroligt vackra St: Nicolairuinen.

???????????????????????????????

Den röda tråden i alla dessa seminarier tänker jag är det digitala lärandet som sker. Utbytet av kunskap och erfarenheter kring olika områden. För min egen del innebär möjligheten att ta del av allt detta ett lärande som sker genom olika kanaler och tillsammans med andra. Det i sig förtjänar ett eget blogginlägg men nu går jag på semester :).

//Cecilia Bengtsson, utvecklingsledare Regionbibliotek Stockholm som även tagit korten

Guida och handleda – eller vad är egentligen en referensfråga?

Kortkatalog

Vi måste våga lämna referensdisken och ”tänka utanför bibliotekskatalogen”. Internet är på väg att bli alla människors bibliotekskatalog. Vi måste därför bli bättre på att använda nätet och lära fler att bli bra nätanvändare. Guida och handleda.
Ungefär så sa Gunilla Fors när Nätverket Digibib 28 maj ordnade en dag om MIK, referensarbete och digital delaktighet i Stockholm. Digibib är Biblioteksföreningens expertnätverk för digitala bibliotekstjänster. MIK står för medie- och informationskunnighet och MIK-rummet är Medierådets webbresurs som riktar sig till barn och unga, skolor och bibliotek. MIK är ett begrepp som just nu har vingar och sprider sig utanför skol- och biblioteksvärlden, berättade Niclas Lindberg på Svensk Biblioteksförening, som inledde dagen  med en förklaring av begreppet och dess relevans för oss som jobbar inom biblioteksvärlden.

Gunilla Fors på Malmö stadsbibliotek utgår ifrån MIK i sin föreläsning om ett uppdaterat referensarbete. Gunilla pratade om hur biblioteken kan använda sin kompetens för att hjälpa människor förstå och navigera i ett nytt medie- och informationslandskap. Hon pratade om de utmaningar biblioteken står inför när de ”traditionella referensfrågorna” blir färre och människor kommer till biblioteken med andra frågor och nya behov. Och vad är egentligen en referensfråga idag, är en central fråga som Gunilla fick mig att fundera över.

Bild: Gunilla Fors
Nya informationsbehov ställer ökade krav 

Gunilla Fors ger oss flera exempel på människors informationsbehov idag som ställer ökade krav på biblioteken.

Det räcker inte längre att hjälpa folk med sökningar i Google, eller lära ut hur man söker i Google – vi måste lära ut hur Google fungerar. Google är en söktjänst men också ett multinationellt företag som samlar information om oss utifrån våra sökningar för att placera annonser bättre. Vad betyder det för oss som användare? Vi bör informera människor om filterbubblan, menar Gunilla. Hur den funkar och vad vi kan tänka på för att skydda vår identitet på nätet bättre.

Medierna är snabba med att rapportera om nätets baksidor, vilket skapar rädsla hos osäkra användare. Kapade facebookkonton, kapade identiteter och nätbedrägerier.
Men hur fungerar egentligen sociala medier? Hur kan vi skydda oss bättre på nätet och bli bättre på nätsäkerhet och integritet? Detta behöver vi på biblioteken ha bättre kunskaper om och lära ut till fler. Då kan vi hjälpa människor att överkomma sina rädslor och våga använda sociala webben. Inom detta område kan biblioteken göra mycket mer, fungera som guider och fortbildare betonar Gunilla och jag håller med.

Det räcker inte att biblioteken hjälper sina besökare att plocka fram och hitta bilder. Vi måste berätta om upphovsrätt, hur och till vad bilderna får användas. Hur fungerar olika upphovslicenser, vad är Creatice commons osv?

creative_commons

Biblioteken är en väldigt textbaserad verksamhet, vårt innehåll och vår information bygger på text. Vilket förstås inte passar alla av olika anledningar. Vi måste bli bättre på att tillämpa multimedia idag då det finns gott om utmärkta multimediaresurser på internet. Genom att hitta och tipsa användarna om dessa kan vi hjälpa fler till nya kunskaper tror Gunilla och nämner instruktionsfilmer och lektioner på Youtube, MOOCS och öppna lärresurser som exempel.

youtube-app-logo

Vi behöver uppdatera vårt referensarbete menar Gunilla. Möta nya användare där de är och fånga upp frågor och informationsbehoven där dessa uppstår. Jag skriver mer om virtuellt referensarbete och Bibblan svarars arbete med att försöka möta nya användare och frågor på Twitter och Facebook på bloggen Samtal pågår (som handlar just om referenssamtal).

Jag håller med om det mesta Gunilla Fors tar upp i sitt föredrag. Det finns mycket att fundera över kring bibliotekens funktion och ansvar i ett växande e-samhälle. Vår roll i ett ständigt informationsflöde där många har en självklar plats men där andra hamnar utanför.

Här kan du ta del av hela Gunillas föreläsning som även finns på Slideshare.

 

/ Hanna Johansson, Regionbibliotek Stockholm