Sökkritik – reflektioner från Olof Sundins föreläsning om infobubblor & algoritmernas logik

I veckan ordnade vi en tematräff med en föreläsning av Olof Sundin, professor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Lunds universitet. Föreläsningen handlade om hur Google och andra aktörer förändrar villkoren för hur kunskap och kultur kommuniceras i samhället. Mycket handlade om Googles och andra nätjättars ranking av sökresultaten, om de filterbubblor vi befinner oss i och vad detta får för följder. En av dem som deltog på tematräffen är Cilla Dalén, bibliotekarie på Hjulsta grundskola. Cilla skrev en mycket bra sammanfattning från föreläsningen på bloggen Vad gör de i biblioteket? (En blogg på Pedagog Stockholm) och vi bad om att få dela den här.

Sökkritik
var en term som jag hörde första gången idag, under en föreläsning av Olof Sundin, anordnad av Regionbibliotek Stockholm med rubriken Bibliotekariers arbete och algoritmernas logik.

Med sökkritik menade Sundin att vi måste inta ett kritiskt förhållningssätt till de söktjänster vi använder, inte bara till enskilda källor.

Han berättade om hur rangordningen av träffar i sociala medier och söktjänster påverkas av våra egna tidigare aktiviteter och våra vänner. Detta är särskilt påtagligt när vi använder smarta telefoner, där vi alltid är inloggade i olika tjänster. Det finns förstås fördelar med det, vi hittar kanske precis det vi letar efter. Men nackdelarna brukar innefattas i begreppet filterbubbla – vi får bara bekräftelse på våra egna tankesätt och värderingar.

För några decennier sedan filtrerades information mest genom olika människor. Det kunde vara tidningsredaktioner som valde nyheter, bibliotekarier som gjorde urval för inköp, lärare som tillhandahöll läromedel och muntlig information, bokförlag som bestämde vad de skulle ge ut etcetera. Idag kommer en stor del av vår information från webben och filtreras av söktjänster. Vi har svårare att förstå de villkor som gäller för vilken information vi möter, vi känner inte riktigt till de algoritmer som styr vad som dyker upp på våra skärmar.

Algoritmer står i det här sammanhanget för de uträkningar som ligger bakom hur sökresultat presenteras till exempel på Google eller Youtube. Det kan alltså handla om anpassningar till personen som söker, men bland annat handlar det om att lyfta fram sådant som är populärt på olika sätt. Filmer i Youtube som många sett, gillat och kommenterat presentas högt upp i träfflistorna, webbplatser som många länkar till kommer högt hos Google.

Olof Sundin kallade det för att människor är ”algoritmanpassade” när de förmår manipulera söktjänster att ranka vissa träffar högt.  Olika företag sökoptimerar sina webbplatser för att de ska dyka upp i träfflistorna, och Olof Sundin tyckte att kunskaper om detta behövs hos oss som söker information, vi behöver vara sökkritiska och inte endast passivt godta det Google med flera ger oss.

Olof Sundin hade ett förslag till vad som skulle kunna vara bibliotekariers ethos:

Bibliotekariers ethos kan sägas vara att en vilja att skapa förutsättningar för lärande, bildning, upplevelser, forskning, och informerat medborgarskap genom tillgängliggörande av information, kunskap och kultur, samt genom en vilja att utgöra en kritisk och kunnig röst för och om informationens/kulturens frihet och även individens integritet.

Fint, eller hur?

Utifrån detta diskuterades vårt arbete i förhållande till söktjänster och sociala medier. Frågor som diskuterades av Olof Sundin och senare togs upp i gruppsamtal var bland annat om vi i skolan bör undervisa mer om söktjänster och deras algoritmer och göra bilden av att söka information mer komplex, om man på folkbibliotek kan motverka filterbubblan genom att rekommendera andra söktjänster än Google, hur olika sätt att komma åt Internet i publika lokaler påverkar hur mycket data som samlas in från oss användare med mera.

Föreläsningen och diskussionerna gjorde att jag känner mig bekräftad i en del av mitt arbete där jag trevat runt lite – det gäller sådant som att titta tillsammans och fundera över vad som händer när vi söker information på webben. Det är helt klart viktigt att förstå vad det är man gör. Dessutom fick jag ett ord för den där nya faktarutan som dyker upp till höger i datorn när man googlar: Google knowledge graph heter den – nu vet jag det.

Cilla Dalén, Hjulsta grundskola

Bild från Olof Sundins föreläsning. Foto: Annika Lissenko

Cilla Dalén bloggar regelbundet om skolbiblioteksfrågor och annat intressant på bloggen Vad gör de i biblioteket? – En blogg på Pedagog Stockholm.

Bibliotekariers arbete och algoritmernas logik

Biblioteksrådets arbetsgrupp för sociala medier bjuder in till en förmiddag om Bibliotekariers arbete och algoritmernas logik
den 2 februari 2016.

Olof Sundin, professor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Lunds universitet kommer att hålla en föreläsning som tar sin utgångspunkt hur Google och andra nya aktörer förändrar villkoren för hur kunskap och kultur kommuniceras i samhället. Frågor som Googles ranking, bibliotekariers ethos och bibliotekens förändrade arbetsformer kommer att vara i förgrunden. Föreläsningen ramas in av en diskussion kring vilka bidrag bibliotekarier kan göra till människors medie- och informationskunnighet och i förlängningen därmed bidra till ett demokratiskt samhälle.

Tid: 2 februari 2016. Klockan 9.00 – 12.30

Plats: Saturnus konferens, vid Slussen http://saturnuskonferens.se

Kostnad: 300 kronor, moms tillkommer.

Anmälan: Via länken senast 2016-01-21 Anmälan

Välkommen!

För mer info:
Cecilia Bengtsson: cecilia.m.bengtsson@stockholm.se

Olof Sundin

Olof Sundin

Formatdag i Västerås 17/11 – ”Användarvillkoren som ingen läser”

Vilket djur är du? Eller vilken färg? Och vem av dina Facebook-vänner borde du vara sambo med? Vi är kanske många som någon gång har gjort ett liknande test på Facebook och smålett åt resultatet. Vad vi kanske tänkt mindre på är vilken information om oss själva, och våra Facebook-vänner, som vi lämnar ut till testapplikationen när vi gör testet. Att vi ger bort data även om våra vänner kanske vi inte tänker på, men för att applikationen ska veta vem du borde vara sambo med måste den också få tillgång till din vän-lista. Vi har med andra ord inte kontroll över vem som via social media får tillgång till information om oss själva, då den t.o.m. kan ges bort av våra egna Facebook-vänner. Vännerna är dock troligtvis oanandes om att de gör just det när de vill veta vilken färg de är.

Detta pratade Johanna Lundeberg, journalist och språkvårdare, om vid årets Formatdag den 17/11 vid Västerås stadsbibliotek. Temat för dagen var ”Big data – information i överflöd”. Johanna höll en engagerande, tankeväckande och underhållande föreläsning med rubriken ”Användarvillkoren som ingen läser – så använder företagen din information”.

Johanna ville med sin presentation få oss att tänka till kring den data vi lämnar ut om oss själva, (frivilligt och ofrivilligt), vad det är vi godkänner i avtal (eller snarare varför vi inte läser dem) och vad olika e-tjänster som e-handel och molntjänster kan göra med den information vi lämnar ifrån oss.

Johanna poängterade att hon inte ville måla upp en bara negativ bild av internet, social media, e-handel och e-tjänster, men att vi alla borde tänka mer aktivt kring dessa och integritet . Hon menade att vi i synnerhet bör läsa avsnitt i avtal om hur personuppgifter behandlas och att vi bör fatta ett aktivt beslut varje gång vi ska lämna uppgifter om oss själva eller godkänna villkor på nätet. Vi mäktar kanske inte läsa allt (att villkoren ofta tycks kilometerlånga är en trolig orsak till att vi inte läser dem), men borde alltid fråga oss vem som kommer att använda våra uppgifter och hur. Johanna tipsade om att ställa sig följande frågor:

Är det för bra för att vara sant?

Är det relevant att lämna info?

Förbinder jag mig till något?

Vem visste för övrigt att molntjänster som Dropbox kan läsa och skanna våra uppladdade dokument om de önskar? Att det finns appar som kan läsa sms och kontaktlista visste vi kanske inte heller.

Och vill du veta vilket djur du är, varför inte fråga en vän i verkliga livet istället? Den personen lämnar nog inte ut din fysiska telefonbok (om du fortfarande har en sådan) till en tredje och okänd part för att ge dig svaret att du är en tupp…

Rapport – Användarvillkoren som ingen läser 

Staffan Rundberg, Biblioteket, Handelshögskolan i Stockholm

12278982_1043868768965324_7706062157782956164_n

Foto: Staffan Rundberg

Förväntningar och verklighet – bibliotek och sociala medier i samspel

Konferensen Makt, sociala medier och kommunikation inleddes med en föreläsning av Maria Kronqvist-Berg, ”Förväntningar och verklighet – bibliotek och sociala medier i samspel”. Maria Kronqvist-Berg doktorerade vid Åbo akademi 2014 med avhandlingen Social media and public libraries.  Maria Kronqvist-Bergs forskningsprojekt inleddes 2008 och handlar om bibliotekens informationsaktiviteter på sociala medier, och speglar skillnader mellan biblioteksanvändares och bibliotekspersonal förväntningar och upplevelser av dessa.

Maria Kronqvist-Bergs presentation tog sin utgångspunkt i begreppet bibliotek 2.0 och de tidiga åren efter de sociala mediernas intåg. Bibliotekspersonalens förväntningar på bibliotekens närvaro i sociala medier var höga. Sociala medier skulle leda till marknadsföring, kommunikation, interaktion och utveckling, skapa intresse och efterfrågan, nya kunder, osv.

Maria menade att diskursen som fördes i medier och bloggar  ställde höga krav även  på biblioteken i och med anpassningen till sociala medier. Bibliotekarie 2.0 skulle vara social kompetent, tekniskt kompetent, kreativ, kommunikativ, vara journalist, osv… En bibliotekarie kan inte ha alla dessa kompetenser utan det handlar om att bygga upp team med kompletterade kunskaper, enligt Maria.

I sin forskning undersökte Maria även kundernas/användarnas förväntningar under samma tidsperiod. De efterfrågade ofta traditionella tjänster, service ansikte mot ansikte, att få information. För användarna var det inte lika viktigt att få bilder på och presentationer av bibliotekarier, vilket kanske går lite tvärtemot vad bibliotekspersonal ofta tror är viktigt.

Maria visade exempel på hur biblioteken försöker skapa interaktion med användarna i sociala medier, genom att ställa frågor, ge information om nya böcker, länka till bra digitala resurser. Bibliotekens informationsaktiviteter på Facebook leder ibland till kommunikation, men ofta är det bibliotekspersonal som syns i kommentarsfältet. Svårigheten att nå ut till nya användare består, en erfarenhet som många bibliotekarier antagligen delar. Maria betonade även att biblioteken är bra på att dela länkar och information, men kanske kan göra ett mer specifikt urval, tipsa om annorlunda källor och vinkla på annat sätt. Användarna hittar till de stora källorna ändå.
Undersökningen visade även att det är rätt sällsynt för kunderna att använda bibliotekets Facebooksida för att få svar på frågor, men biblioteken svarar snabbt när detta sker.

Föreläsningen väckte även frågor kring vad som är bibliotekens uppgift i sociala medier; Att underhålla? Att informera? Att lyfta fram det biblioteken är bra på?  Om bibliotekens främsta uppgift i sociala medier är att informera, finns det många olika sätt att göra detta på. Att samtidigt försöka underhålla är ett sätt som kan funka bra, trodde Maria.

Föreläsningen med Maria Kronqvist-Berg filmades så nu kan du ta del av den här nedan. Fler filmer från konferensen kommer läggas ut här på bloggen framöver, håll utkik.


//Hanna Johansson, Regionbibliotek Stockholm

Konferensen makt, sociala medier och kommunikation

Tisdagen den 31 mars, 2015 genomfördes den fjärde konferensen om sociala medier i Biblioteksrådets regi.

Vi hade valt temana makt och inkludering för konferensen och dagen bestod av föreläsningar och gruppdialoger. Den röda tråden genom konferensen var HUR:

– Hur bibliotek använder sociala medier.

– Hur könsmaktsordning och genus skapas genom ungdomars bildberättande och selfies.

– Hur bibliotek kan kommunicera så att alla känner sig inkluderande.

– Hur olika bibliotek arbetar och tänker kring sociala medier.

Under konferensen var det många som twittrade. Maria Ohlsson har sammanställt twitterflödena.

Maria Kronkvist-BergsMaria Niemis och Kajsa Hartigs presentationer.

Tack till alla ni som deltog på olika sätt i konferensen!

???????????????????????????????    ??????????????????????????????? ???????????????????????????????     ??????????????????????????????????????????????????????????????      ???????????????????????????????

IMG_7147    ???????????????????????????????   ???????????????????????????????   ???????????????????????????????      ???????????????????????????????     ???????????????????????????????

Foton: C. Bengtsson

”Stoneface & Duckface” – Om selfies i en historik kontext och ur ett genusperspektiv på Internetdagarna 2014.

Vad är en selfie? Är den som fenomen något nytt och uppkommen endast ur de sociala mediernas intåg, eller har de existerat som uttryck långt tidigare? Vad säger selfien om dagens idé om genus och vad representerar den mer än ett synligt porträtt?  Detta var några av frågeställningarna inom temat ”Stoneface & Duckface” vid Internetdagarna i Stockholm i november 2014.

”Stoneface” och ”Duckface” är de ord som unga killar och tjejer själva ibland använder när de beskriver de olika könens kroppspråk i en selfie. Ett ”duckface” med putande läppar fotat från ovan skulle vara den typiskt kvinnliga posen för en selfie, medan ett ”stoneface” är en ihopbiten man med lika mycket uttryck som just ett stenansikte.

Michael Forsman från Södertörns högskola och delaktig i Statens medieråds rapport med just titeln ”Stoneface & Duckface”, diskuterade hur unga tonåringar pratar om selfies ur ett genusperspektiv. Enligt rapporten finns det tydliga skillnader i hur killar och tjejer tänker kring detta. De intervjuade killarna menade att selfies helst ska undvikas och att det är onödigt att byta profilbild i sociala medier. Vidare ska en kille se cool ut, inte ha inställsamma miner, inte göra duckface, men gärna ta en bild framför spegeln med bar överkropp. En kille ska, berättade Forsman, se naturlig ut och inte verka bry sig. En tjej ska däremot se söt och glad ut, vara medveten om kameran, använda bildfilter och göra duckface om det görs på ”rätt sätt”. Vidare kan tjejer gärna titta under lugg och höja ögonbrynen.

Selfies är, påtalade Forsman, en kulturindikator kring genus och könsroller och hur dessa manifesteras just nu. Samtidigt är kameralinsen en spegel i ungas pågående identitetsprocesser och därför något tillfälligt och inte som det klassiska porträttet – bestående. Det är viktigt att kunna ändra bilden av sig själv i en föränderlig värld, och för det syftet är nya selfies alltid möjliga.

Margareta Gynning, konstvetare vid Nationalmuseum, gjorde en historisk exposé kring självporträttet. Hon menade att selfies inte är ett nytt fenomen, utan kan placeras i en västerländsk bildtradition av klassicism med extrema konventioner kring hur kvinnor och män porträtteras. Dagens selfies, menade Gynning, är en modern variant av självporträttet och har möjliggjorts genom mobilkamerans genomslag. På samma sätt fick självporträttet ett genombrott på 1800-talet i samband med spegelns industriella tillgänglighet; att måla av sig själv blev betydligt enklare. Rembrandt målade t ex över 50 självporträtt vilka han spred över Europa i marknadsföringssyfte. Marknadsföring handlar om pengar och selfies är en del av detta, vilket tydligt kan ses då man tittar på kända social media-personligheter.

Gynning talade också om den traditionellt manliga blicken genom konsthistorien. Konstnärer har genom konsthistorien varit män som porträtterat kvinnor, och detta skulle än i dag påverka hur kvinnor framställs och framställer sig själva. Att en ung tjej t ex gör ett ”duckface” i en selfie kan ses som ett arv av den västerländska konsthistorien, menade Gynning – en kvinnlig internalisering av den manliga blicken.

Genusfotografen Thomas Gunnarsson, som använder normkritisk bildanalys, kritiserade själva problematiseringen av kvinnors selfies. Föredraget hade titeln ”Selfies, feminismen och mannens frigörelse”. Gunnarsson visade hur unga kvinnors foton av sig själva och delandet av dessa i sociala medier tvärtom kan vara ett feministiskt uttryck. En sådan selfie kan presenteras på ett sätt som går emot hur kvinnor porträtterats ur den traditionellt manliga blicken. En tjej kan t ex välja att ta en bild på sig själv och presentera sig med en grov grimas eller på annat sätt i kontrast till normen om hur en ung tjej ska visa upp sig. I sociala medier tar unga tjejer plats och är inte bara objekt, påtalade Gunnarsson. Men Gunnarsson frågade sig också vad som skulle hända om även killar vågade släppa masken (stenasiktet) i sociala medier.

Sammantaget var det en mycket intressant dag med inspirerande föreläsare och många tankeväckande perspektiv på sociala medier och ungas bilder av sig själva.

Michael Forsman kommer att föreläsa kring ”Stoneface & Duckface vid Regionbiblioteks Stockholms konferens om sociala medier den 31/3.

Staffan Rundberg, Biblioteket Handelshögskolan i Stockholm

Lotta Åberg Brorsson, Riksdagsbiblioteket
13149_852931484725721_2336167942350218713_n

 

”Vi vill alla vara symmetriska” , menade Margareta Gynning och visade ett klassicistiskt porträtt med vidare paralleller till dagens selfies.

Foto: Staffan Rundberg

 

Internet för alla

För många år sedan kom min sambo hem från en kurs han gick på hos arbetsförmedlingen och sa: jag har provat något idag som jag tror du skulle gilla. Det kallas för Internet.
Och hur rätt hade han inte. Internet har blivit en betydande del av vardagen, både på jobb och under fritiden. Där kan jag hitta allt från bakrecept till akademiska uppsatser. Det mesta går att få fram numera genom några tryck på tangentbordet.
Numera måste man nästan ha tillgång till en dator och uppkoppling för att vara delaktig i samhället. Det mesta av samhällsservicen finns att tillgå via nätet och de flesta ärenden går att göra hemma vid datorn. Utan Internet blir det mer komplicerat att sköta sina ärenden. Därför är det viktigt att så många som möjligt lär sig den nya tekniken och blir digitala. Digidelkampanjen har varit mycket framgångsrik i detta arbete och mer finns att göra.

Under senare år har de sociala medierna tillkommit. Enkla sätt att hålla kontakt med vänner, men är nu även en möjlighet att följa med i vad som händer i samhället och inom det område man jobbar med. Tonen på Twitter har tyvärr blivit tuffare och hårdare allt eftersom. Numera är det många journalister och politiker som vill få ut sina åsikter där, vilket ibland leder till skarp ordväxling.
Det är en tråkig utveckling och jag vet flera som fanns på Twitter förut men som har övergått bara till att vara på Facebook då de tycker att tonen är en annan där. Men allt beror på vilka man följer. Sitt flöde skapar man ju själv.

Under våren var jag inbjuden till Stockholm Internet Forum, en konferens för att främja frihet och öppenhet på nätet. Internets möjlighet till att ge u-länder ekonomisk och social utveckling var också en viktig del av konferensen. Jag tyckte det var väldigt intressant att höra hur Internet styrs och regleras runtom i världen. Flera länder har regimer som kraftigt vill styra upp informationsflödet.
Begreppet öppenhet kan tolkas väldigt olika beroende på var i världen man bor.
Efter Snowdens avslöjanden har det varit en livlig debatt om hur mycket staten ska kunna se av vad gemene man ägnar sig åt på nätet. Ett öppet Internet gör att alla kan delta på lika villkor. Det har tekniska, ekonomiska, sociala och politiska fördelar. Men det kan hämmas allvarligt av överdriven reglering och styrning från myndigheter eller privata organisationer. Alla ska kunna ha tilltro till och lita på Internets grundläggande tjänster.

I utvecklingsländer är det viktigt med billiga mobiler och att få tillgång till nätet utan allt för stor kostnad. Många människor har inte råd med internet trots att det finns utbyggda nät. Det är viktigt för en god skolgång med tillgång till information och sedan att få möjlighet till högre utbildning, även för de från fattiga områden. Förhoppningen är att så småningom ska priset för internetuppkoppling ligga 5% under den genomsnittliga månadsinkomsten i varje land.
Genom organisationer som tex Alliance For Affordable Internet arbetas det hårt inom det här området. Men det kommer förstås att ta sin tid.
Internet och de sociala medierna är under en ständig utveckling. Hur det kommer att se ut i framtiden går bara att gissa. Men jag kommer med intresse att följa detta och engagerar mig gärna i det.

Helén Palm, bibliotekarie i Sollefteå