Sätra bibliotek, det går bra nu!

 

Hej! Trevligt att vara här! Jag heter Claes Wallgren och är stolt bibliotekarie på Sätra bibliotek i Gävle. För ett tag sedan blev jag tillfrågad om jag ville gästblogga här om vår närvaro på Facebook. Det ville jag såklart. Jag tänkte berätta lite om vår sida, om vilka vi är, varför vi finns, vad vi gör och hur vi tänker. Jag skriver vi men egentligen vore det mer riktigt att skriva jag. För vår FB-sida är till 99 procent jag. Således: allt bra tar jag åt mig av, eventuell kritik lägger jag över på den resterande procenten. Nåja, på med läsglasögonen, nu kör vi!

Egentligen är det lite ironiskt att just jag sköter vår FB-sida. Privat är jag inte alls någon stor användare av sociala medier. Har varken twitter eller Instagram. Mitt eget FB-konto tittar jag förvisso till ofta men väldigt slentrianmässigt. Och väl där blir jag elva gånger av tio irriterad eller arg – på rasismen (som jag försöker städa bort), på dumheten, på alla husdjursuppdateringar, på alla som fiskar efter uppmärksamhet genom att skriva löjligt ”mystiska” inlägg, på alla fredagsmysiga mat- och alkoholbilder, på reklamen. Shall I continue?

Mot bakgrund av ovanstående kan man ju fråga sig vad jag överhuvudtaget har på FB att göra. Antagligen har det med bekräftelsebehov att göra. Men jag gillar också att skriva och berätta i olika former. Sedan finns nog en vilja att visa att FB, mitt i all sörja, faktiskt fortfarande kan vara någonting bra. Jag försöker helt enkelt att göra en sida som jag själv hade gillat. Om jag lyckas är högst tveksamt.

Nu lite historia.

Sätra biblioteks FB är, som sagt, ingen stor organisation. Det är jag. Punkt. Sidan fanns visserligen innan mig, men var då mer av en spökstad. Ni vet. Ogästvänligt. Dammbollar yrde i luften och när man kom dit spelades en sådan där klassisk westernmelodisnutt (ja, ni vet vilken). Solen i zenit. En trött häst som drack. Ett eller två fyllon på saloonen. Och en sur sheriff på ett kontor någonstans. Men annars dött. Och dammigt.

Vi hade väl några gillare, men de var antingen Gävle-bibliotekarier eller släkt med chefen. Typ. En krets av de närmast sörjande. Och säkert sörjde de en sida som gud hade glömt. Vad har då hänt sedan dess?

Jo, rätt mycket. Idag har sidan 219 gillare. Våra inlägg når ibland 10-tals, rätt ofta 100-tals och någon enstaka gång 1000-tals läsare. Det är ju knappast några revolutionerande siffror. Vi ligger till exempel långt efter Musikbibliotekets briljanta sida. Men vi klår åtminstone filialen i Andersberg! Vi gör i och för sig inte särskilt mycket för att sprida vår sida. Förutom att uppdatera flitigt gör vi egentligen ingenting alls. Det är väldigt sällan som vi ”bombar” Sätra centrum med flygblad.

Men vi tar oss fram bra ändå. Checka ut statistiken här nere. Det går bra nu, skulle man kanske kunna säga. Idel gröna siffror och gillarna rullar in. We like!

Bild

Dessutom får vi väldigt många positiva kommentarer om vår sida. Så positiva att folk ibland vill att jag ska gästblogga, både här på smbib.se men också på bokcirklar.se. Det vanligaste omdömet är att folk tycker att inläggen är roliga. Det är också min ingång och ambition när jag skriver. Om det är roligt är det bra. Så lyder mitt blygsamma FB-motto. Om vi samtidigt kan sprida någon form av information (helst yrkesrelaterad då) är det ännu bättre.

Nej, det börjar bli dags att runda av. Men innan jag slutar vill jag säga att jag tror att bibliotekens närvaro på Facebook (eller sociala medier överhuvudtaget) är viktig. Jag tror, på allvar, att vi gör skillnad. Speciellt för biblioteksfilialerna är det viktigt att kunna profilera sig. Och göra reklam för sig själva på ett sätt som inte kostar något. För är det någonting vi saknar så är det en fet PR-budget.

Huvudbiblioteken klarar sig alltid. Tack vare deras storlek och centrala läge. Filialerna däremot behöver hjälp. Vi får inte lika många ”gratisbesökare”, som liksom slinker in på bibblan av misstag. Vi läggs ner hela tiden utan att någon märker det. Ju mindre filial desto större risk. Gör vi oss dessutom aldrig hörda… ja, det blir liksom enklare att avfärda oss då. Därför är sociala medier viktiga. 

Att vi kan få folk att skratta till då och då ser jag som en bonus. Sköt om er så ses vi på Sätra bibliotek! Gå in och gilla oss vettja!

Hälsningar

Claes  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s